4. ["Suicide Note Lullaby"]

Ännu ett konstigt inlägg, och kommer antagligen inte ens få fram det jag vill få fram, but whatever.
Idag har jag en konstig dag. Min nervsjukdom jävlas dessutom och jag orkar inte med livet just idag.
Samtidigt orkar jag, för att jag tänker på alla som har tagit livet av sig. Det är intressant hur självmord har blivit en del av mitt liv. På ett sätt.
När man var liten så skulle man växa upp, gifta sig, allt sånt där... fint.
Men livet hade andra planer, antar jag.

Mitt tanketåg spårar då och då, och jag hamnar någonstans där jag inte borde vara, mentalt.
Idag har det stannat på stationen "Självmord", och jag lyckades till och med gräva fram en låt/dikt som jag har skrivit typ... 2010? Jag tycker om den, även om grammatiken är skit och allt sånt där, men det var ändå för fem år sedan och engelska är mitt tredje språk. Stå ut.

Jag skriver "låt/dikt", eftersom jag skrev den som en dikt, men när jag spelade i ett band så gjorde vi/de den till en låt. Jag hade ingen titel, men bandmedlemmarna tyckte att "No Options Left" skulle passa. So here goes:

"At the edge, on the top of the building

She is standing

She is standing there, wondering

About a perfect ending

She comes closer, she looks down

Turns her head around

Watching stars, standing there, she counts

How long she'll fall to the ground

Before she'd take a step forward

She would think through it all

Once again

She was thinking 'bout her life

She sat down

All the memories passed by

A tear appeared in her eye

One tear chased the another

There was no time to bother

Herself

When her friends left her alone

And the love of her life had gone

She couldn't take it anymore

Once, when she saw a light of hope

She believed it'll be alright

But then someone turned off the light

It became forever dark

Her beloved mother died

She had nowhere left to hide

She'd always say "It's okay"

Even if she felt the worst

She was strong on the surface

But inside, there was a war

She was fighting with herself

With her feelings, with her thoughts

She was slowly breaking down

Now she's sitting on the roof

Fighting with her fucked up mind

It is time

She gets up, she's so sure

She is taking a step back

And after that three another

Now she runs, to the edge

There are no options left

She falls

Once her friends discover the truth

It'll be too late

She died.

...full of love, and full of hate."

Som sagt, det var för några år sedan. Jag skrev den mitt i natten när jag inte kunde sova och funderade på att ta livet av mig. Det var något jag ofta gjorde då - jag skrev dikter. För att få bort mina självmordstankar, skrev jag om någon annan som tog livet av sig. På det sättet dog jag. Samtidigt inte. 

Nu har jag en hel hög med dikter bredvid mig. Hittade till och med dikter från april 2007, när vi fortfarande bodde i Polen. Redan där har jag tydligen lyckats beskriva min depression. Det var intressant att se och läsa, i alla fall.

Nåja. Snart är det februari. Det är lite mindre än tre veckor kvar tills jag träffar läkaren! Och jag borde skriva ner all skit, men jag vet inte... vi får se. Inte nu.
Antagligen blir det mitt i natten när jag inte kan sova, och mår skit. 

Vad ska jag göra nu?
Vill måla, vill rita, vill skriva. Vill tusen saker samtidigt. Men jag blir så lättirriterad när jag inte lyckas med det jag gör, och ger upp, börjar på nästa grej och så om och om, en ond cirkel. 

Ska antagligen ligga ner och tänka. Eller uppdatera mina Spotify-listor! 

Behöver mer smärtstillande tror jag. Ansiktet ger sig inte.

___________________________________________________

Kärlek på den här.