Anledningen? Det finns så mycket jag måste få bort ur min skalle, att jag inte orkar bry mig om en presentation at the very moment.
Något som jag kan berätta nu är att titlar på inlägg kommer vara numrerade, och det kommer alltid komma en låttitel efter. Dessutom ska jag försöka avsluta inlägget med YouTube-klipp (eller liknande) på någon låt som känns extra mycket just den dagen.
Vi börjar som om jag alltid har skrivit här, och som om det är min dagbok. Ni får stå ut!
___________________________________
Sakta men säkert förvandlas jag till en nattuggla, ofrivilligt. Jag kan inte sova. Med varje dag och natt som går så blir det bara sämre. Jag kan gå och lägga mig vid midnatt och hoppas att jag kan somna (note: jag är en person som oftast inte somnar före kl 2, och sover ungefär 5-7 timmar) men det funkar inte. De senaste dagarna har jag inte somnat före kl 4, och idag somnade jag runt kl 6. Och gick upp en timme senare. Känns lite sådär, men det finns inte mycket jag kan göra. Jag har tid till psykiatriker om mindre än en månad, så får ta det då helt enkelt.
Förutom sömn har jag problem med min aptit. Det kan gå en hel dag utan att jag äter. Grejen med mig är - det har varit så i flera år nu - att jag glömmer att jag måste äta. Känner jag inte av hunger under dagen så kommer jag helt enkelt inte tänka på att jag borde äta något.
Även om vi äter middagar tillsammans med familjen, det går bara inte. Jag försöker tvinga mig själv, men ja... det är svårt. Jag har ätit väldigt lite igår, och idag, 24 timmar senare ungefär är jag inte hungrig ALLS.
Det skrämmer mig om jag ska vara ärlig. Jag är ingen person som skulle vägra äta, eller så. Tvärtom, jag brukar äta en del. Men nu har något blivit fel.
Mina misstankar är att det är något psykiskt. Kan inte sova, kan inte äta. Det känns som en throwback till när jag blev deprimerad första gången (och det gick egentligen aldrig över, jag har haft några antidepressiva, stämningsstabiliserande och neuroleptika, och då har det funkat).
Det har varit lite av och på, min depression. Så jag vet inte om jag ska räkna det som en enda lång, utdragen process eller om jag ska se det som olika tillfällen.
Dessutom är det annat som "spökar". Ena läkaren tror att jag är bipolär, och den andra tycker att jag svänger mer åt det schizofrena hållet med mina paranoida psykoser.
Det är by the way också en teori... att det kanske är något i samband med min psykos som gör att jag inte kan sova eller äta. Jag vet inte. Men jag hoppas på att få några svar när jag träffar läkaren.
Det enda jag vet just nu är att jag behöver hjälp, och att jag vill få hjälp.
_________________________________________________
Eftersom jag brukar säga att musik beskriver mig bättre än vad ord kan göra, här kommer en av mina favoriter.
