28.1.15

5. ["Zero Endorphine"]

Upptäckte precis hur svårt det är att välja en titel till inlägget... jag må ha en lista med nästan 600 olika låtar, men ibland passar absolut ingenting?

Idag hade jag en a-ok dag i alla fall. Otroligt nog. Den var inte så produktiv, men det är inte mina dagar längre.
Om jag går upp överhuvudtaget så räknas det som produktivt. Jag har ju liksom ingenting att gå upp för? Kan lika gärna sova bort mina dagar känns det som. Men idag gick jag upp ändå, och sen åkte jag med Luu till psykologen. Det vill säga, Luu hade ett möte och jag satt i väntrummet i en timme. Tog i alla fall en bok med mig (John Barrowmans andra biografi, I Am What I Am. För er insatta, ni kommer nu fatta var min beskrivning av bloggen kommer ifrån)
Mitt nördhjärta skrek dessutom efter min Barrowman-dos, så kollade på Desperate Housewives-avsnitt där han är med. Men nog om det.


Fick i alla fall huvudvärk, och min nervsjukdom slog mig på käften (mer eller mindre bokstavligt talat). Nu är det lite bättre, men bara för det så börjar mitt knä jävlas.
Har man känt mig länge så vet man hur min kropp avskyr mig. Kroniska nervsjukdomar, reumatism, lätt för nerv- och ledinflammationer, migräner. Går nog inte en månad utan ett enda migränanfall. Suck.

Nåja. Snart ska jag försöka sova (men det slutar ofta med att jag ligger där och tänker) så slipper jag förhoppningsvis smärtan! De senaste dagarna har jag haft ganska fina drömmar också. Förutom precis innan jag ska sova, för de jävlarna som skriker innan jag ska sova har kommit tillbaka. Äckliga jävla varelser. Jag hatar dem.


Och nu fick jag mig själv att inte vilja gå och sova inatt. Grattis A.

By the way. Hittade en av mina gamla bloggar. Jag förstår inte varför jag inte tar bort den. Den är ju jobbig.
Men samtidigt är det väl ändå skönt att veta att den finns där ute.

Jag vet inte. Det är så konstigt, alltihop. Varje dag/kväll sitter jag och undrar varför jag fortsätter, egentligen.
Jag bara gör det. Vaknar varje dag, och allt är skit.
Det enda som någonsin fått mig att orka med livet var Abilify. Tråkigt nog? Känns lite tråkigt ju att man behöver medicin för att orka...

___________________________________________________

Eftersom jag inte vill ha bara deppiga låtar här, så får ni en av favoriter, som får mig att le: