15.4.15

9. ["Apocalypse Please"]

De senaste dagarna har varit upp och ner. Extremt.
Jag vet inte längre vem jag är.

Häromdagen/häromnatten (?) sov jag bara fyra timmar, så tog en promenad 5:30 på morgonen och såg soluppgången. Bara med sällskap av mina röster, som jag försökte få bort med hjälp av 80talets musik. Nånstans halvvägs började jag få panik, jag var ensam ute och var på väg mot kyrkan. Men till slut bestämde jag mig att vända hem.

Nu vaknade jag efter fyra timmar och var vaken i tre timmar mitt i natten. Insåg också att jag glömde min medicin, woho go me. Jag är så jävla hopplös.

Mina tankar går runt och jag kan inte stoppa dem. Försöker hitta på något att göra men det går sådär.
Läser en bok nu, och det råkar vara mina favoriter bland svenska författare. Så det går snabbt och är redan halvvägs fast jag började i förrgår.
Har börjat kolla på en serie också, så vi får se om jag kan koncentrera mig på det.

Annars mår jag skit. Kan inte ens sätta ett finger på vad exakt det är som gör så ont i mitt liv. Men något är det, och det är jävligt irriterande. Varför kan jag inte få vara lite normal, liksom? Slippa all ångest. Slippa alla tankar, alla röster, hela jävla paranoian.
Jag tror ärligt talat att det är den som är värst just nu, min paranoia. Den förstör alla mina vänskaper och relationer med människor. Jag litar inte på dem. Jag mår dåligt hemma, för att jag tror att alla hatar mig. För att mitt paranoida jag är helt övertygad om att de hatar mig, och pratar bakom min rygg. Att så fort de är med andra människor så pratar de om mig. Att de inte tycker om mig.
Min egen familj.

Jag vet inte hur länge jag kommer orka.

Dessutom är jag besviken på en ganska viktig person i mitt liv. Fast nu är inte personen lika viktig som förr pga alla gånger personen svek mig... But still. Varje gång hoppas jag att det blir bättre, och varje gång blir jag besviken. Jävla skit.


Jag vet att Francis är igång i skallen när jag lyssnar på arg musik. Jag hoppas bara att han inte kommer fram och förstör ännu mer. För då vet jag inte vad jag ska göra... eller han, för den delen.

__________________________________________________________